Piller och profiter av John Virapen

För ett tag sedan fick jag ett tips av en kompis som driver Ringblommans Hälsocenter i Motala. Hon och hennes sambo är aktiva förespråkare för alternativmedicin och bra på att hitta information som man annars inte får reda på. Hon tipsade mig om att läsa tidningen 2000-talets vetenskap. Jag har än så länge inte läst jättemycket utan endast de gamla nummer de har publicerat på sin hemsida. Deras idé är dock att i deras tidning ska allt publiceras. Även det som är obekvämt för läkemedlesbolagen och andra företag. Via den sidan såg jag en annons för boken "Sjuka Pengar" av Peter Rost. När jag sedan var på biblioteket hittade jag en annan bok på samma tema och tänkte att det kan vara intressant att få läsa två olika historier på samma tema och se om de säger samma sak.

"Den andra boken" var den jag började med i helgen och jag tyckte absolut att jag måste dela med mig av den. Boken heter "Piller och prifiter" och är skriven av Johan Virapen. Virapen var länge chef i Sverige för läkemedlesföretaget Eli Lilly som tog fram Prozac och försökte föra in den kända medicinen Fluoxetin i världen och fick tills slut nog. I hans memoarer blir han en "whistleblower" där han hänger ut det spel bolagen ägnar sig åt för att få läkemedel godkända och dessutom få diagnoskriterier ändrade och utökade för att fler personer skall kunna bli ordinerade deras läkemedel. Han berättar också hur företagen aktivt lurar och mutar viktiga personer (läkare, konsulter för Socialstyrelsen) för att läkemedel ska bli godkända trots att de inte har ordentliga underlag för vilka fördelar och skador dessa ämnen har. Virapen hänger också ut sig själv eftersom han varit en av dem som genomfört allt detta.

Jag visste redan att eftersom mycket forskning och många tidningar och förlag får pengar av läkemedlesföretag så är det mycket som inte publiceras. Hur ska en tidning överleva om de stora annonsörerna försvinner. Jag trodde dock inte att man tog så lite hänsyn som författaren att man gör till den individuella människan i jakten på vinst.

Jag gillade den här boken eftersom den inte kändes som en pajkastning från en f.d. anställd utan faktiskt formulerar ett problem och föreslår lösningar på det. Själv äter jag nästan aldrig läkemedel numera av den anledning Virapen också beskriver i sin bok att mycket är faktiskt inte bra för oss. Sedan påverkas jag dock mycket av min tro som nyandlig på att sjukdomar i stor del kommer från själen och då är ett symptom på att något är känslomässigt "fel" mer än vad som står i boken om hur man väljer att framställa något kemiskt även om det finns i naturen bara för att det då inte går att patentera även om det självklart gör mig upprörd - dock inte förvånad . I min mening är tabletter framförallt symptomkontroll och sällan botemedel. Men jag gillar ändå denna bok eftersom jag också vet att symptomkontroll är viktigt det också. Jag tycker det är bra att Virapen säger att han inte är emot läkemedel i sig, han är själv diabetiker och har pacemaker, men att systemet som det är nu där lagarna skyddar företagen och inte patienterna är förkastligt. Han menar att vi ska kunna lita på att det vi får i oss är ordentligt forskat på och att ingen ska behöva sätta livet till på grund av att någon bara vill tjäna pengar. Vi ska få det bästa för oss! Rekommenderas varmt.

Avslutar med några citat:

För en tid sedan samtalade jag med men en lektör för ett känt tyskt vetenskapligt förlag. Redaktören var väldigt intresserad av min berättelse. Detta måste få publicitet, sa hon ivrigt, detta måste komma till allmänhetens kännedom. Hon var eld och lågor.
Jag svarade: "Bra, då förlägger ni alltså boken."
Hon skrattade hjärtligt och sa att det var omöjligt - när allt kom omkring levde företaget på annonser från läkemedelsindustrin. Förlaget i fråga ger ut medicinska standadverk. (s. 25)

Följande citat beskriver rättsprocesser mot läkemedelsföretag:

Ofta bryts sådana rättegångar i ett skede när det börjar brännas för läkemedelsjätten, när han måste lägga fram sina hemliga handligar, när en kännare av en sådan läkemedelsjättes inre liv får ordet [...] En rättegång som ett läkemedelsföretag inte kan vinna löser de genom att ingå en förlikning. Då slipper man att obehagliga fakta presenteras i domstolen. Det finns nästan ingen klagande som kan motstå de summor som en läkemedelsjätte är berädd att erbjuda vid en förlikning.

"... 75% av de ledande medicinska forskarna betalas av läkemedelsindustrin"

De riktigt bra citaten hittar jag inte just ny tyvärr. Får se om de dyker upp senare. Jag fick i alla fall lära mig att det egentligen var ett nederlag att Prozac såldes som anti depressiv medicin. Man ville ha fram det som bantningsmedel från början eftersom de då skulle tjäna mer. Att statistik förskönas. Av de 6000 som i en grupp av 11000 som skulle deltagit i undersökning av Prozac var det bara 287 st personer som deltagit på ett sådant sätt att undersökningen gällde. Och då fick man bättre resultat på placebo. Det talade man naturligtvis inte om för någon.